Säkerhet ombord: LED-teknik utmanar nödblosset

Doublehanded-segling är en av de snabbast växande grenarna inom svensk kappsegling – och det är inte svårt att förstå varför. Vi träffade proffsseglaren Christian Harding inför starten av Gotland Runt för att ta reda på vad som verkligen krävs när ni är bara två mot havet. Det händer något inom svensk kappsegling. Doublehanded-formatet – där bara två personer bemannar båten – har vuxit stadigt under det senaste och ett halvt decenniet, och intresset visar inga tecken på att mattas av. Vi tog en tur med proffsseglaren Christian Harding, som i år seglar Gotland Runt tillsammans med äventyraren Aron Andersson ombord på vår Elan 310 Groundbreaker. Vad det egentligen är som lockar med att segla kortbemannat – och vad som krävs för att göra det bra. Konstant i rörelse För Christian Harding handlar tjusningen om tempot. I en båt med full besättning kan långa perioder gå utan att varje enskild besättningsmedlem behöver göra något. Doublehanded är raka motsatsen. – Det är aldrig någon vila – det är det som är så kul, säger han. Det innebär förstås också att förberedelserna väger tyngre. Allt ombord måste vara genomtänkt, från rigg och segeltrim till rutiner för att äta och sova. Vila är också en taktik På ett lopp av Gotland Runts kaliber – flera hundra nautiska mil runt en hel ö – räcker det inte att bara vara duktig på att segla. Återhämtning blir lika strategisk som vindtaktik. – Vi kör ett rullande schema med tre timmars segling följt av tre timmars vila. Det måste få vara flexibelt i praktiken, men fasta rutiner är avgörande för att verkligen återhämta sig ordentligt. Så kommer du igång Christian Harding är tydlig med rådet till den som vill prova på: börja enkelt. En mindre, lätthanterlig båt och en pålitlig kompis med rätt inställning är allt som behövs för att ta de första stegen. Saknar man egen båt finns det ofta möjlighet att hoppa på som gast hos en erfaren båtägare – ett utmärkt sätt att lära sig formatet inifrån innan man investerar i eget material.

Rutinerade veteraner, unga äventyrare och återvändande klassegervinnare. I år är startfältet till Gotland Runt fyllt av berättelser som påminner om en och samma sak: det här är en segling för alla som vågar drömma lite stort. Vi har träffat tre av dem. Med drygt en vecka kvar till start den 28 juni har vi tillsammans med vår redaktionella samarbetspartner Skippo mött några av de besättningar som gör årets upplaga av Gotland Runt. En sak är tydlig genom alla tre möten: Gotland Runt är inte bara för proffsen. Erfarenhet möter entusiasm Kajsa Terz Moravet är inget nyfiket nybörjarnamn i startfältet – hon är ett återkommande ansikte i Gotland Runt och ger sig ut igen i år, den här gången på Omega 42:an Oriole tillsammans med sin pappa. Det är en välbeprövad och pålitlig kryssare som passar upplägget perfekt. Att segla ihop med familjen, på en båt alla känner utan och innan, är en medveten strategi. Kajsas råd till den som funderar på att ta steget? Öppna upp båten och bjud in andra – precis som pappan gjort tidigare, när yngre Omega-ägare utan kappseglingserfarenhet fick följa med bara för att känna på det. Det är så fler hittar dit. – Jag tycker det är kul att kryssa. Jag kan tycka att det blir lite tråkigt när man seglar spinnaker hela vägen ner till rundningen och sedan vrider det och man åker med vinden tillbaka igen. Ungdomarna tar för sig Åtta ungdomar i en Linjett 35 – det är en av de mest inspirerande satsningarna i årets startfält. Tilda Bindzaus och Linnea Neiderud leder en besättning av unga seglare med rötterna i scouting och jollesegling, och de seglar Visbybanan på cirka 245 sjömil. Men storleken på äventyret är inte mindre för det. Besättningen har tränat ihop i flera år, bland annat genom offshore-racet Åland Offshore, och vet vad som väntar när sömnen tryter och vinden tar i. Deras budskap till andra ungdomar är glasklart: – Det funkar på en Linjett 35 och med teakdäck också. Man måste inte vara en gammal sjöbuse, halvproffs eller ha en renodlad kappseglingsbåt för att få uppleva det här äventyret. En segling som alla kan göra Anders Ekholm är tvåfaldig klassvinnare i Gotland Runt med sin X-332 Trixie och gör comeback i år med samma båt och en medvetet blandad besättning – erfarna kappseglare sida vid sida med yngre som är ute för upplevelsens skull. Han menar att bilden av Gotland Runt som något extremt och avancerat är missvisande, och att tröskeln egentligen är betydligt lägre än vad många tror. – Många tror att det är mer avancerat än vad det egentligen är. Det är många som seglar till Visby på sommaren – det behöver inte vara mer dramatiskt att segla ett Gotland Runt. Bara en dryg vecka återstår till start. Håll utkik på Skippo.se, hos Svenska Sjö och i våra sociala medier för löpande uppdateringar från världens största årliga havskappsegling.

Gruvhål, historia, folkliv, rörelse, makalös natur och skärgårdsromantik. Utö har allt en båtgäst kan önska sig. Följ med när Svenska Sjös Emma Lagerström upptäcker en av Stockholms södra skärgårds mest klassiska öar – tillsammans med Skippos Claes Olivecrona. När Emma Lagerström från Svenska Sjö Båtförsäkringar och Claes Olivecrona från Skippo glider in mot den klassiska skärgårdsön är det som att köra rakt in i ett stycke svensk sommarhistoria. Här har människor brutit malm sedan medeltiden, societeten har druckit punsch på verandor och Evert Taube har diktat sig varm. Sammantaget gör det Utö till mer än ett färdmål för sjöfarare. Det är ett begrepp. Pondus utan stress När man närmar sig hamnen reser sig den gamla gruvpatronens tjänstevilla som ett riktmärke över öns långa historia – en pampig byggnad som står som symbol för hela ön, stillsam pondus utan stress. Utö är en sådan plats där historiens vingslag känns ända in i märgen. Seglare, sommargäster, fiskare, konstnärer, barnfamiljer, livsnjutare – många är de som bara ”skulle stanna en natt” men blev kvar betydligt längre än så. Det började i berget. Utö var under århundraden ett av Sveriges viktigaste gruvsamhällen, med brytning som pågick från 1100-talet fram till slutet av 1800-talet. Här slets det hårt, djupt nere i schakten. Mörker, vatten, hetta och slit. I dag är samma plats mer av ett vykort. Gamla gruvhål ligger kvar som dramatiska påminnelser om livet som var, medan utsikten över Mysingen är desto ljusare. Kontrasterna gör Utö så speciellt – det vackra ovan jord och det brutala under. Mycket att upptäcka Det fina med Utö är att man inte stannar vid bryggan. Man går i land och försvinner in i ön. Här väntar bageri, värdshus, små vägar, cykelstigar, badvikar och historier bakom nästan varje knut. Emma och Claes lånar bil av en lokalprofil vars familj bott här sedan 1800-talet – en detalj som säger mycket om ön. På Utö lever generationerna sida vid sida med sommargästerna. Ett hett tips är annars att hyra cykel för att upptäcka ön på egen hand. På Utö har människor brutit malm sedan medeltiden, societeten har druckit punsch på verandor och Evert Taube har diktat sig varm. Kort sagt – en explosion av historia och skärgårdsromantik. Mitt på ön ligger Utö kyrka, vackert placerad nära vattnet. Inte den mest praktfulla kyrkan i landet, som Claes torrt konstaterar – men läget är sensationellt. Och som så ofta i skärgården är det historierna som gör platsen större än byggnaden. Här berättas om den unge prästen och kvinnan han älskade, som gick genom vårisen och aldrig kom tillbaka. Tragiskt, romantiskt, oförglömligt. Skärgården har alltid varit sådan: hänsynslös och poetisk på samma gång. Harmoni och balans Utö har en balans som inte alla öar kan skryta med. Här finns service utan att det känns exploaterat. Historia utan att det känns musealt. Natur utan att det känns otillgängligt. Liv och rörelse – men också stillhet. För båtfolk är det guld värt. Du kan komma hit för en natt och fylla på allt du behöver. Eller stanna flera dagar och ändå inte känna dig färdig.